Josefin

Det där är nästan sant. Jag hör iaf en röst ibland. Och den är min egen. Det känns ganska konstigt måste jag erkänna och jag vet inte riktigt hur jag ska förklara det. Men ibland hör jag liksom min egen röst säga "Ja men gud va bra" eller "Ja, jo, absolut" när själva jag tänker NEJ FÖR FAN! Det är därför jag sitter här nu och tvingas ställa klockan inför imorrn. Detta skulle ju bli min lediga vecka, mitt sommarlov och ändå, ÄNDÅ så hörde jag min röst tacka ja till extrajobb imorrn. Hur går det till?! Tur att det var jobb på ett av mina favvoställen, så de känns inte riktigt lika tungt som det kunde ha gjort..

Fast lite oroad är jag ändå över mig själv, nånstans inom mej så önskar jag att jag LÄNGTADE mer efter att få jobba, det är ju ändå till förskollärare jag läser och då borde jag ju känna mig mer sugen... lite oroväckande att jag är 22 år och redan drömmer lite i smyg om att gå i pension... trots att jag inte ens hunnit skaffa ett arbete än! Men det är väl så alla går runt och tänker ibland.. hoppas jag. Och att drömma lite i smyg kan ju inte skada ;)



Det lutar åt mys&käk med Preiszan till helgen. Trevligt säger jag! Kan liksom aldrig slå fel när vi två är i farten. Fressten kanske nån mer är sugen på att hänga med, det vet man ju aldrig :)

Jag, Elin och en ros. Spexigt värre!