Josefin

Min morfar är rätt "gå-påig" och kan upplevas en aningens okänslig i vissa stunder. Jag skulle tillochmed kunna sträcka mej till att han ibland är rent ut sagt elak i vissa lägen, eller iaf alldeles för ärlig. Jag måste erkänna att jag ibland klagar väldigt mycket på honom och suckar högt när han vill att jag ska hjälpa honom osv, fast jag vet att det finns en anledning till att han "är som han är" och att jag säkert heller inte kommer va den mest muntra när jag är gammal och har ont lite här och var... Men idag kände jag faktiskt att han är inte så tokig ändå, idag när jag pratade med honom kom jag på att jag blev besviken över att det inte blev nån städning idag som det var tänkt. Han gav mej tillochmed dagens första skratt när jag pratade med honom (självklart var han arg på Jim, hans vän och irritations-objekt) och det kändes så gött. Att skratta alltså, inte att han var arg :p

Pappa ringde precis och ville bjuda mej på hockey, skönt. Hade inga planer för idag och var inte alls sugen på att bara va här hemma heller. Plus att de borrar och har sej på andra sidan väggen (fortfarande!) och jag blir tokig snart. Så de passar verkligen bra att komma härifrån en sväng! Ska för övrigt ha håret nersläppt på hockeyn idag, sist jag försökte mej på att va lika hockey-chic som grannen trodde ju folk att jag var en kille... Hahahaha!






Förlåt för att jag fick det att låta tvärtom vad jag menade förut. Jag önskar bara att jag kunde trolla, du vet ju att det är lite sån jag är. Jag har ju en förmåga att försöka vara nån slags Florence även då jag kanske inte borde och det är väl hon jag vill vara just nu. Men oroa dej inte, på mej går det aldrig nån nöd! :)