Josefin

Haha, Elin påpekade att min blick på ett av korten här under såg lite smått.. jaa, galen ut. Och jag kan fullständigt hålla med henne. Lite skräckblandad förtjusning liksom, typ "shit! nån är på väg att ta mina drinkar, men mohahahaha jag hinner minsann dricka upp dem".. Men men, what can I say? Man ska va rädd om sina dyrgripar ;D

Idag, eller iaf i eftermiddag har jag varit måttligt munter. Vissa saker har gått emot mej idag,och jag tyckte sååå otroligt synn om mej själv förut! De va inte mycket som krävdes för att jag skulle se det som jävligt irriterande, och det var inte långt ifrån att jag började grina när jag stod på torget och upptäckte att bussarna inte gick som jag trodde. Haha, jag fick snällt fortsätta promenera med en jävligt blöt vänsterfot (stöveln läckte in efter utedagen vi haft idag) och en mycket tung packning. Haha, det gick så långt att mina otroligt mogna tankar gick i stil med "skit samma om det kommer en bil nu när jag går över gatan. Jag kan lika gärna dö ändå!" (för att skon var blöt!) och "Nu tar jag av mej den här jävla jackan (för att den var jäkligt varm) och lämnar den här jävla datorn (för att den var jäkligt tung att bära på) här i backen, det spelar ändå ingen roll för jag skiter i grejjerna!"

Fick också reda på att de bara ska ta in 14 sommarvikarier i år på jobbet. 14!!!! Stor chans att få jobb då känner jag.. inte. Kan lika gärna säga upp lägenheten med endaste gång (ni hör ju själva hur synn de är om mej!) eftersom jag inte ha råd att betala mina räkningar i sommar. Suck. Jag har inga andra erfarenheter från andra jobb, har inte ens ett fucking CV liksom, så de är ju typ kört. Elin påpekade iförsej att det var en liten detalj jag borde ta tag i, jag är ju trots allt 22 år och ett CV är ju inte helt dumt att ha. Sånt där känns så jobbigt tycker jag, att fixa saker och göra det bra och seriöst. Fan. Jag är alldeles för bra på att skjuta upp saker, jag har en förmåga att förvandlas till en struts (men jag jobbar ju bevisligen på saken) när det känns som jobbiga vuxengrejjer och skjuter liksom upp det till senare. Det man inte tänker på är inget problem, tänker jag. Tyvärr har jag kommit på att sakerna alltid hinner ikapp en,och att man måste ta tag i det tillslut. Och då visar det ju sej rätt ofta att det inte alls var så jobbigt som man tänkte innan, utan det brukar ändå gå helt okej att fixa det där man ska. Typiskt mej (och hyfsat många andra också misstänker jag) att skjuta upp halv-jobbiga saker bara!

Nu ska jag sova. Imorrn är det sovmorron, plugg  och handboll som gäller. Adios!