Josefin

I såna där test/frågeformulär man kan göra så dyker ofta den klassiska frågan upp om man ser glaset som halvtomt eller halvfullt. Jag brukar, som de flesta, svara att jag ser det som halvfullt men har på senare tid börjat fundera på om det verkligen är ett ärligt svar. Jag är hyfsat bra på att tycka synn om mej själv, oroa mej i onödan, tänka på alla dumma saker som KAN hända när man ska göra nåt osv osv. Är det verkligen att ha en positiv inställning..? Neej, skulle inte tro det! Även om det tar emot lite grann att inse och erkänna öppet att man faktiskt är en jävla gnällspik ;p

Och i fredags så hörde jag en sak som faktiskt fick mej att tänka ännu mer på det här. Man borde byta inställning, eller iaf jobba lite på den man har. Innan Lasse började sin spelning så var det en smart herre på den lilla scenen som sa något vettigt precis när vi gick förbi. Han sa nåt i stil med att "glöm inte att ta ut glädjen i förskott, för annars kanske det inte blir nån glädje alls" och det stämmer ju ta mej tusan..! Vad är det för fel egentligen med att utgå från att det kommer bli asbra, även om det finns en stor risk att det inte alls blir så asbra som man vill? Och sen passar den tanken ganska bra för mej också, man överger ju inte helt tanken på att nåt kan gå åt helvete.. så jag menar, lite halv-negativt är det ju fortfarandeändå, fast lite mer i smyg ;p