Josefin

Just nu är jag faktiskt lite stolt över mej själv, för jag har varit ut och sprungit och det gick bättre än vad jag trodde det skulle göra! Har inte sprungit på jättelänge, men jag orkade faktiskt nästan lika mycket som förra sommarn när jag ändå var ute och sprang som mest. Och inte tog det mer än nån minut extra heller, så jag får faktiskt va rätt nöjd :) Kul! Det gör så man kanske vågar sej ut i spåret igen om inte allt för lång tid. Det vore ju väldigt bra, speciellt nu när stränderna i Turkiet väntar ;p

Snart kommer Teta, hon ska följa med mej på lite olika ärenden. Ska både till banken och till bibblan här hade jag tänkt mej. Måste ju komma igång med pluggandet!! Och det är bra att jag har saker att göra när jag är här, det är ju nämligen inte alls kul att va hemma här i huset längre. Alldeles för svårt att vända bort huvudet och låtsas som ingenting. Men det kanske är bra för mej också, nån gång måste jag ju skärpa till mej och komma över det där. Hade ju föreläsning om Barn och Sorg igår, och det var skrämmande hur jag kände igen mej i det föreläsaren beskrev. För mej är det ju faktiskt något som dött och så kommer det alltid att va... Även om jag vet att det som blev är bra för många också..

Nej, dags att ge sej ut på uträtta-ärenden-runda!