Josefin

Nu har jag sett det danska programmet "Unga mödrar" två dagar i rad, och jag måste säga att jag har gått ifrån att tycka illa om det till att faktiskt tycka att det är ganska bra. Det fyller ju verkligen sin funktion, kan man säga, för det visar ju verkligen upp en avskräckande bild som får en att inse att man inte ska skaffa barn i tidig ålder.. för inte kan det väl va meningen att man ska få en positiv bild av de unga danskarna där den ena verkar ha det trassligare än den andra? Det kanske låter hemskt av mej att säga att de beter sej fel och är otroligt osmarta som sätter sej i de situationer de gör (jag menar, ja känner ju inte dem och vet inte bakgrunden till allt) men när man får barn på barn så kan det ju inte va ett litet misstag nån gång.. eller? Inte för alla iaf.. Och kanske är jag hård, men jag kan inte på nåt sätt tycka att det gynnar barnen att byta "pappa" till höger och vänster och stå och blåsa rökmoln i ansiktet på de nyfödda.. nää, usch!

Men tittar på programmet, det gör jag. Det är lite fascinerande också. Och det får mej verkligen att bli säkrare på min sak; jag kommer aldrig föda barn. Aldrig aldrig aldrig. På ett sätt hoppas jag att jag ändrar mej i framtiden (jag har ju velat föda barn förut så man kan ju ändra sej) men just nu finns det inte en endaste gen i min kropp som tänker "barn". Speciellt inte när världen ser ut som den gör och med allt som kan hända. Jag menar, det är ju inte över bara för att man lyckats få ut barnet på nåt sätt, nej då börjar oron. Oron för spädbarnsdöd, för att barnet ska må dåligt, bli behandlad illa, att man inte räcker till som mamma, att det ska råka ut för nåt osv osv. Det gör ont i hela mej när jag tänker på det.. Antagligen så gör kärleken till sitt barn att allt detta är värt det, men just nu så kan jag inte se det på det sättet helt enkelt.

Nej usch, detta blev inte alls ett kul inlägg så nu ger jag mej..!