Nervösast Någonsin

Helgen har ju inte bara varit glöggkalas utan den har ju även innehållit sin beskärda del av handboll också. Den här helgen var faktiskt handbolls-delen rätt stor, eftersom det var dags att spela Hellton Cup. Och som mina små tjejer har väntat på detta! Redan när vi anmälde oss bestämde de sig för att vinna hela cupen, att de skulle va ett och två år yngre än motståndarna såg de inte som nåt hinder.. haha, söta. Nu var visst motståndarna lite för duktiga, så trots att mina tjejer spelade superbra så förlorade de alla fyra matcher igår. Men humöret var rätt bra ändå och när de förstod att vi inte hade nån chans att gå till A-final så bestämde de sig för att gå till B-final istället. Och tro fan, de lyckades! Jag kommer nog aldrig sluta imponeras av dessa tjejer, de har sån vilja och vinnarskallar, de är skittuffa och tar smäll efter smäll, för att inte prata om deras fina spel som de redan har trots att de är så små.. Snacka om raka motsatsen till vad mitt eget lag var när jag spelade long time ago ;p

Men jag ska inte säga att det var helt lätt att ta sig till B-finalen heller. Efter fulltid i semin så stod det 3-3 och det innebar sudden death. H e r r e g u d. Bara att samla tjejerna, förklara vad sudden överhuvudtaget betyder och sen hoppas på det bästa. Jag höll såklart på att skita ner mej av nervositet, men log och sa till tjejerna att bara försöka ta det lugnt och vara stolta över en otroligt bra match hur det än skulle gå. 5 minuter senare så tog även sudden slut och domarna meddelade att vi var tvugna att avgöra på sudden-straffar. Jahapp. Ny samling med tjejerna och så var det dags att förklara vad sudden-straffar betyder. Jag hade många nervösa och tårögda tjejer framför mej, hur kan man begära av en liten 10-åring att hålla sej lugn och gå in och lägga en straff? Jag hade aldrig klarat det.. Men tack och lov så är inte tjejerna som jag, och 9 (!) straffar senare så avgjorde vi äntligen matchen. H E R R E G U D. Handboll är otroligt kul men definitivt inte bra för mitt hjärta. Detta var alltså 10-åringar i en B-semifinal.. hur nervös kommer jag va när de är är 18 år och spelar typ junior-VM? ;P

 


Kommentarer
Postat av: Mamman

Tack för underhållningen. Jaa det var verkligen spännande att titta på de små kämparna. Jag tror de har kommit dit de är för att de har världens bästa tränare! Vi hörs imorrn! Puss o gonatt min skatt.;-)

2009-11-29 @ 21:36:46

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0