Josefin

Sådär ja, nu är jag färdig och klar med mina allra första, egna "utvecklingssamtal". Jag har ju varit med på 4 stycken tillsammans med en annan pedagog, men nu efter att ha hållit i 3 alldeles själv så kan jag konstatera ett flertal positiva saker:

* Att det inte behöver vara så formellt och nervöst som det känns innan

* Att jag inte hamnade i nåt läskigt läge där jag inte kunde svara på föräldrarnas frågor

* Att jag känner mej nöjd med de beskrivningar av barnen som jag lagt fram, och att även föräldrarna verkat nöjda

* Att föräldrarna överlag verkar väldigt nöjda med oss pedagoger och vår verksamhet

Jag kan också konstatera att jag snabbt upptäckt ett par "utvecklingsområden" hos mej själv, som det så vackert heter. Dels behöver jag nog öva ännu mer på att gå från punkt A till B, och hålla mej längst den vägen.. Nu känner jag själv att jag kan bli lite "hoppig" och är rädd att föräldrarna uppfattar mej som rörig. Jag vill inte bli för stel och läsa innantill, men lite mer strukturerat och följa papper skulle nog inte skada :p

Sen har jag också märkt att det tar alldeles för lång tid!!! De andra sa att de bokar in ca en halvtimme/samtal. Jag har nu haft ett samtal på 40 minuter, ett på 55 min och idag satte jag personbästa med att hålla på i 1 timme och 15 minuter. Men va fan, det är ju så trevligt liksom att sitta där och tôla lite, och det flyter ju på!! Jaja, jag antar att man lär sej med tiden ;)