Josefin

Lyssnar på Lars Winnerbäcks "Idiot" och sitter och tänker tillbaka lite på hur allt blev efter den där kvällen i mars för nästan tre år sen.. nån trodde att det bara var nån slags hämnd från hans sida, nån trodde att det var nån slags oseriös lek från min sida, och några trodde nog inte på det alls...

När man sitter med facit i hand så känns det ändå skönt att kunna säga att det inte alls var så det var. Nu höll det ju iförsej "bara" i drygt två år, men det var i alla fall ett ärligt försök. För ibland gör man vad man kan, men det räcker liksom inte till. Och det är väl ungefär så enkelt och så svårt allting är.








Amen.