Stress...
Jag vill inte va en grinig fröken.
Jag vill inte va en tjatig fröken.
Jag vill inte va en arg fröken.
Jag vill inte få ont i magen.
Jag vill inte få ont i huvudet.
Jag vill inte få tårar bakom ögonlocken.
Jag vill inte va en lättirriterad flickvän.
Jag vill inte va en kompis som aldrig hör av sej.
Men vissa dagar, alltså. När det är 17 barn redan till frukost, 18 till lunch och 17 kvar till mellis. När man inte ens hinner gå på toaletten förrän efter 7 timmars arbetstid. När man stressar runt som yra hönor och inte hinner hjälpa barnen och prata med dem så som man vill. När man hinner åka hem ett par timmar för att sen vända och åka tillbaka på några timmars handboll. Då känner man sej som en ganska värdelös fröken och flickvän och kompis. Men imorron blir det bättre!!
Du är bäst Josefin. Alltid! Men stressa inte så, det är inte bra. Puss o kram
Du är en av de finaste, snällaste och omtänksamma personer jag känner. Du behöver tänka på dig själv oftare och sluta stressa. Kramar
Du är bäst älskling !
